Teologisk utbildning på distans

- en kosnadseffektiv utbildningsform

Text: Klas Lundström, lärare på Johannelunds Teologiska Högskola i Uppsala

Teologisk utbildning på distans (TEE = Theological Education by Extension) har på ett par årtionden växt och blivit den största ickestatliga, frivilliga utbildningsformen i Afrika. Antalet elever är i det närmaste oöverskådligt, eftersom metoden används av ett stort antal kyrkor och samfund av olika bekännelser. För några år sedan beräknade man i en under- sökning att det var minst 50 000 elever som studerade i något TEE-program bara i Afrika. Idag torde antalet vara minst det dubbla, kanske mer. Det finns stora TEE-program med tusentals deltagare i länder som Kenya, Tanzania, Nigeria, Etiopien, Zambia, Zimbabwe, Syd-Afrika, Zaire, etc.

Jag arbetade i Tanzania för den Lutherska kyrkan under en 10-årsperiod mellan 1982 och 1993. Under de sex senare åren var jag lärare vid ett Lutherskt teologiskt seminarium i södra Tanzania. Gradvis kom vi till insikt (tillsammans med den lokala kyrkan) att vi utbildade alldeles för få elever för att möta de reella behoven, samtidigt som kyrkans resurser var ytterst begränsade att bygga ut seminariet. Därför kom vi att fundera mycket på hur man med samma medel kunde bygga ut utbildningen utan att öka kostnaden väsentligt.

TEE är en utbildningsform som har vuxit fram i tredje världen. Situationen och behoven har "pressat fram" nya lösningar på "omöjliga" problem. Snabbt växande kyrkor med behov att snabbt utbilda många ledare - i kombination med alldeles otillräckliga ekonomiska resurser har gjort att traditionella lösningar varit otillräckliga. Traditionellt har man ju utbildat pastorer och präster vid relativt kostsamma seminarier. Men resultatet har ofta varit att endast 10-20 % av de verkliga ledarbehoven har kunnat utbildas. Följden har ofta varit att en präst eller pastor fått vara ansvarig för 10-20 lokalförsamlingar.

TEE kommer till Tanzania
TEE föddes i en situation av otillräckliga utbildningsresurser år 1963 i Guatemala. Istället för att utbilda få elever vid ett centralt seminarium, koncentrerade man sig på massutbildning på distans. Idén spred sig snabbt till andra länder i Sydamerika, och från 1970 kom TEE till Afrika. I Tanzania var det från början en viss skepsis mot metoden, men den Anglikanska kyrkan och något lutherskt stift anammade idén från mitten av 1970-talet. Från 1985 och framåt tog den rejäl fart då flera lutherska stift införde den som en del i kyrkans lokala utbildningsprogram.

TEE som metod

TEE kombinerar ett antal faktorer för att få ett effektivt utbildningsresultat:

  • Metoden riktar sig främst till lokala lekmän som redan har ledarfunktioner och är motiverade att utvecklas inom ett område som man redan har ett ansvar i.
  • Eleven får ett självstudiematerial som han/hon studerar hemma under veckorna (ca 1-3 timmar per dag) och sen redovisar vid korta skrivningar vid gruppsamlingar.
  • Själva kursen är skriven med "programmerad text" eller "semi-programmerad text" vilket innebär att eleven får läsa korta textavsnitt med frågor och svar som direkt följer på varje avsnitt. Det förekommer också en del repetion i texten för att förstärka inlärningsmomenten.
  • Ett antal elever samlas till gruppsamlingar varje vecka under ledning av en lokal ledare eller en tillresande lärare. Denna samling tillför inte så mycket nytt inlärningsstoff utan är mer inriktad på att diskutera veckans lektioner i relation till lokala problem och söka finna lösningar på dessa.
  • Ofta får ett antal grupper mötas till en gemensam veckolång konferens en gång per år. Det kan vara samlingar med 50-150 elever, och där ges ytterligare undervisning som inte kan ges genom befintligt studiemateriel.
  • Varje delkurs tar ca två-tre månader i anspråk och under ett år hinner man med ca 3 delkurser. Hela utbildningsprogrammet kan ta tre år eller mer och innefatta från 10 kurser och uppåt.
  • En central samordnare med 2-3 medarbetare kan på detta sätt hålla i ett utbildningsprogram för 500-1000 elever. De centralt anställda koncentrerar sig på att förse grupperna med litteratur, träna gruppledare, att rätta de avslutande skrivningarna (för varje delkurs), att administrera kursintyg och betyg, att anordna årliga konferenser och sköta den centrala ekonomin.

Fördelarna med TEE
  • TEE har fördelen att den riktar sig till ledare på gräsrotsnivå. Den riktar sig inte bara till ungdomar med studievana som är i färd att skaffa sig en lång utbildning, utan kan också nå kvinnor och män i olika åldrar med försörjningsansvar.
  • TEE är ofta en positiv faktor för jämställdhet mellan kvinnor och män. Kvinnor med barn (även spädbarn) får en chans att utveckla sig själva samtidigt som man kan hinna med andra uppgifter i hemmet/försörjningen. I den Lutherska kyrkan i Tanzania utgör kvinnor ofta 30 % av de lokala ledare som studerar TEE. Detta är en mycket högre procentsiffra än relationen mellan manliga-kvinnliga präster.
  • TEE kan utformas så att det riktas till olika nivåer i utbildning. En stor grupp av dem som utbildas i Tanzania har bara 4 eller 7 års folkskola. Flera kan nätt och jämnt läsa, men får genom TEE en möjlighet att utveckla färdigheter och teologiskt tänkande. I Iringastiftet har man en utbildning i tre nivåer som totalt omfattar 9 år och som leder fram till en hel prästutbildning. Även den som har bristfälliga förkunskaper får på detta sätt chansen att ta en hel utbildning på hemmaplan.
  • TEE är utomordentligt kostnadseffektivt. En central samordnare (med 2-3 medarbetare) kan hålla i ett stort program på 500-1000 elever. Det finns inga kostnader för byggnader, institutioner, mat och logi. Eleven betalar själv sina resor och ofta ca 50% av litteraturkostnaden (man är ofta mycket motiverad). Församlingarna kan också ofta bistå med kostnader för vissa resor, konferenser, etc. Återstår då kostnaden för att producera/subventionera litteratur, avlöna de centralt anställda och kostnaden för administration och resor. I flera program har kostnaden inte blivit mer än ca 100-200 kronor per elev och år. Detta kan jämföras med teologiska seminarier/skolor som ofta kostar över 2 500 kr per elev och år. I och med detta har flera kyrkor kunnat utöka sin ledarutbildning drastiskt och på några få år kunnat utbilda tiodubbla ledarantalet för samma kostnad som centrala institutioner kostar.

TEE i icke kyrkliga sammanhang
TEE-metoden kan med fördel användas i olika typer av utvecklingsarbete. Det är ofta en kostnadseffektiv metod att nå ut med massutbildning och vuxenutbildning på lokalnivå. Man kan t.ex. utveckla självstudieböcker som undervisar i hälsovård, odlingsteknik, marknadsföring, byggnads- teknik, etc. Listan kan göras oändlig efter lokala behov. Det som krävs är främst en långsiktig satsning på att få fram lämpligt studiematerial och en organisation som fungerar på lokalnivå. Kyrkorna har genom sina lokalförsamlingar och kyrkobyggnader en naturlig lokalorganisation. Men även den sekulära byorganisationen, skolorna och kooperationen skulle kunna vara den lokala faktor som man byger ut en organisation ifrån.

Artikeln tidigare publicerad i Svensk-Tanzanianska föreningens (SVETAN) tidning "Habari"